Jag mötte upp Sandra vid flygplatsen och vi lyckades bra med vårt maxade bagage vid incheckningen, ingen övervikt =) Louise som var ute på Arlanda och jobbade kom förbi och gav mig den sista hejdå-kramen… Sedan boardade vi första flighten mot Beijing. Den gick riktigt bra, inte ont i öronen, helt ok mat och några timmars sömn...
Framme i Beijing var vi lite förvirrade och visste knappt vart vi skulle. Anledningen var framförallt att vi inte visste att vi skulle till ”domestic flights” (vi trodde ju att vi skulle flyga direkt till Sydney från ”international terminal”) men det visade sig att vi skulle flyga via Shanghai – och det var verkligen tur i oturen – återkommer till det.
På Beijings flygplats satt vi i 6 h utan att ha särskilt mkt o göra, vi passade iaf på att äta riktig kinamat (som enligt min tidigare erfarenhet från Peking-resa inte är särskilt god) men vi ville göra ett försöka. Hamnade på världens stressigaste ställe med konstiga rätter, galet billiga var dem i alla fall och mycket mat fick man: En stor soppskål med nudlar, lite kött och sallad och detta skulle intas med pinnar och en stor slev. Hahaha… vi var helt ensamma bland alla kineser, lite kul faktiskt.
På flighten mellan Beijing och Shanghai hände nåt underligt. Under denna korta flygresa på ca 1h50min så fick man ett glas dryck (Pepsi) och någon form av hamburgare (endast bröd och nån konstig biff). Jag hann väl äta ca 1/3 av hamburgaren innan jag kände mig konstig och att det kliade i munnen – som om jag hade ätit jordnötter. Det smakade ju inte alls så men jag frågade flygvärdinnorna om det var jordnöt i, och det var det såklart inte. Så jag tog till min vanliga åtgärd: sätta i mig något annat för att inte känna kliet i munnen, dvs jag vräkte i mig en hel påse Ahlgrens Bilar. Men det hjälpte inte utan resultatet blev: det började det svida i munnen och halsen à mina läppar började svullna upp à jag blev röd och varm à började hosta à ber flygvärdinnorna om vatten och sa att jag måste fått i mig något som jag var allergisk mot à flygvärdinnorna blev stressade o oroliga à jag får svårare att andas (svullnar i halsen) à sen får jag hjälp av en kines som kan engelska och översätter à jag engagerar hela första-klass-besättningen eftersom de är de enda som pratar LITE engelska à jag och Sandra får flytta fram till en egen avdelning i första-klass (det enda positiva med allt detta) à flygvärdinnorna efterlyser läkare på flighten och ordnar så att läkare kommer till gaten där vi ska gå av.
Här var det verkligen tur i oturen att vi bara hade en kort flight till Shanghai och inte skulle åka direkt, typ 13 h, till Sydney. Jag har aldrig fått någon sån här stark allergisk reaktion, eller inte på detta sättet i alla fall. Lite läskigt... tur att jag vet att jag ska koncentrera mig på att vara lugn och andas ordentligt. Eftersom jag är ovan vid det så hade jag (dumt nog) packat ner mina ”betapred” (tabletter som man tar vid allergichock) i det incheckade bagaget. I Shanghai får jag hjälp av en läkare som framförallt kollar på min hud – vet inte vad han letade efter, sen fick jag i alla fall en clarityn av honom och flygbolaget lyckades fixa fram mitt bagage så att jag kunde få fram min egna medicin. Sedan blev det mycket, mycket bättre. Svullnaden i halsen och läpparna gick ned och jag kliade väl på hela kroppen i ca 1 timme, sen gick det över =))
Flighten till Sydney gick sen bra, förutom att jag var sjukt hungrig och åt ännu mer Ahlgrens Bilar. Flygvärdinnorna hade stenkoll på mig och till middag fick jag bara en skål med ris (inte ens saltat) och lite sallad (igen dressing)… bläää. Till frukost fick jag 3 yoghurtar och lite frukt. Underhöll mig i alla fall med att titta på film och sova.
Herregud, håll dig från jordnötter! Jag har ju sagt att du borde tagit med dig din personliga läkare till Sydney. Hon hade garanterat haft både Clarityn och Betapred i handbagaget (efter att ni flyttat fram i första klass). 6 grader i Sydney känner jag inte igen.. Hoppas att värmen kommer till er också!
SvaraRadera